Ett OS-silver, två VM-silver och sju världscupsegrar. Alpinstjärnan Tanja Poutiainen berättade under sitt Ålandsbesök öppet om den press hon känner att hela tiden återupprepa sina tidigare resultat.
-Trots att jag tävlat i världscupen i tio år är jag fortfarande nervös inför varje tävling. Ibland tror jag att jag är lite för nervös.
UTFÖRSÅKNING Det är inte varje dag man får träffa en riktig kändis. Så i bilen på väg ut mot Chipsfabriken i Haraldsby, där den alpina stjärnan Tanja Poutiainen kallat till pressträff, ringer reportern sin skidintresserade mormor.
Jag ska träffa Tanja Poutiainen om en stund, har du något du vill fråga henne?
-Herregud vad svårt. Det kommer så plötsligt. Fråga om hon kommer bra överens med Anja Pärsson. Om de är kompisar eller konkurrenter, säger mormor.
Ska jag fråga om en autograf till er?
-Jo, gärna!
Vill höja nivån
Tanja Poutiainen är en av Finlands största idrottskvinnor och har bland annat utsetts till just Finlands främsta idrottskvinna mellan 2004 och 2006. Orsaken till att hon i torsdags för första gången besökte Åland är att Taffel är en av hennes huvudsponsorer.
När hon slagit sig ner i Chipsens konferensrum, med en vägg av chipspåsar bakom sig, svarar hon entusiastiskt på alla frågor. Hon ler hela tiden och verkar vara full av energi.
I slutet av oktober inleds den alpina världscupen och i februari går VM i Frankrike av stapeln. Tanja har sedan länge avbrutit sitt sommarlov för att börja träna.
Är VM i Val-d'Isère ditt stora mål denna säsong?
-Det är VM, men också världscupen. Jag vill stå på prispallen så ofta som möjligt. Förra året hade jag väldigt många fjärde- och femteplatser, så målet är att höja nivån ytterligare. Det är den där kristallen man får när man vinner den totala världscupen som lockar, säger Tanja och skrattar.
Ibland för nervös
Säsongen 2004/2005 är än så länge Tanjas bästa. Hon tog hem världscupen i både slalom och storslalom och två silvermedaljer i VM. Sedan dess har hon inte riktigt lyckats nå upp till samma exceptionella form, även om det på intet sätt gått dåligt.
-Jag måste tro att det går att upprepa det som jag gjorde 2004/2005. Det är därför man fortsätter, för att man själv tror på det. Men det kommer att bli svårt eftersom jag vann världscupen i två olika discipliner samma år.
Hon berättar även väldigt öppenhjärtigt om den stora press och nervositet hon ibland känner, där folk förväntar sig toppresutat i varje tävling.
-Alla vet vad jag kan göra och väntar att jag ska göra det varje gång. Trots att jag tävlat i världscupen i tio år är jag fortfarande nervös inför varje tävling. Ibland tror jag att jag är lite för nervös. Man måste hitta en balans.
Spelar fotboll i division två
Den stora pressen och uppmärksamheten verkar däremot inte ha påverkat hur Tanja är som person. Hon är lättsam och berättar gärna om vad hon gör på fritiden.
Jag har hört att du tycker om att spela fotboll. Har du spelat något i sommar?
-Jo, jag har spelat! Det har blivit några matcher med Rovaniemi i division två i sommar.
På vilken position?
-Mittfältare.
Är du en målskytt eller framspelare?
-Jag är en sådan som springer upp och ner hela tiden, säger Tanja och skrattar.
Hur är det med skaderisken?
-Varje år frågar mina tränare om det verkligen är nödvändigt att spela fotboll. Men om jag inte får spela på sommaren tror jag inte att jag kan åka skidor snabbt på vintern. Dessutom är det bra konditionsträning.
God vän med Anja
Hur är det förresten att träna skidor mitt i sommaren?
-Det är alltid lika konstigt, och svårt, att åka i väg på det första skidlägret redan i juli, när sommarvädret är som bäst i Finland. Men när man väl kommer till lägret känns det bra.
Du har åkt skidor sedan du var tre år gammal, tröttnar du aldrig?
-Nej, det är fortfarande roligt. Jag reser mer än 200 dagar varje år och då måste det vara roligt för att man ska kunna hålla på. Men när karriären är över tror jag inte att jag kommer att jobba så nära skidsporten.
Min mormor undrar om du och Anja är bra kompisar eller bittra konkurrenter.
-Vi har känt varandra länge, så vi är riktigt bra kompisar. Men när vi tävlar är vi förstås konkurrenter. I allmänhet är vi som en enda stor familj på världscupen. Jag är också riktigt bra kompis med kroatiskan Ana Jelusic och Denise Karbon.
Inte skulle du kunna skriva en autograf till min mormor och morfar?
-Självklart, säger Tanja och dedikerar ett av de färdigsignerade vykort som hon plockat fram ur handväskan.

Ålandstidningen