När det pratas om kultur på Åland pratas det nästan alltid om vilket fantastiskt utbud vi har för att vara en så liten ö. Och det är givetvis en sanning, vi lever i ett rikt samhälle där människor har råd att både jobba med och konsumera kultur.
Fokus när det kommer till kulturen på Åland ligger dock ofta på de redan etablerade utövarna i stället för på de unga som kan ta kulturen på Åland vidare.
Ett exempel på detta är kultur- och kongresshuset Alandica. Det är en byggnad som känns symtomatisk för det offentliga Ålands inställning till kultur. När det väl läggs pengar på ett kulturhus hamnar nästan allt fokus på ”den fina kulturen”. Alandica är en plats för operor, finstämda konserter och vackra teaterpjäser.
Det finns mycket som är bra med huset också. Utan det skulle vi trots allt inte ha ett kulturhus på Åland. All den kultur som kommer hit genom Alandica skulle kanske inte finnas på Åland i dag.
Men Alandica är en byggnad utan plats för kulturen att utvecklas. Det är en plats där människor som redan har lyckats får visa upp sig för allmänheten.

För att göra det till en mer levande och kreativ plats skulle det behöva finnas någon form av daglig verksamhet där – någon som jobbade där och fanns tillgänglig på plats. Någon som kan administrera utrymmena och se till att även mindre kulturhändelser får plats inom kulturhusets ramar.
Detta skulle kunna göra Alandica till en plats där kulturintresserade träffades även när det inte är evenemang i lokalen. Om några av konferensrummen gjordes om till övningslokaler för band eller ateljéer för konstnärer skulle också göra mycket.
Där finns också grunden till problemen med hur det är att skapa kultur på Åland –lokalbristen. Ungdomar behöver utrymmen där de kan utvecklas fritt. Alla har inte en farmor med en tom källare eller en farbor med ett övergivet garage. Samhället behöver kunna kliva in och ge kulturutövare tillgång till utrymmen.
Lokaler som inte är knutna till ungdomsgårdar, medlemskap i en förening eller inskrivning på musikinstitutet.
Det behövs helt enkelt ett kulturhus där kultur faktiskt skapas.
I slutändan är det kulturutövaren som skapar kulturen. Men om samhället inte bidrar med förutsättningarna till detta kommer världen att bli en tråkigare plats.
En del av ansvaret för hur unga kulturutövare behandlas och utvecklas ligger även hos media. Vi behöver ta unga konstnärer, musiker, poeter och skådespelare på allvar. Behandla det de gör som riktig kultur, inte förpassa dem till nöjessidorna för att de inte har meriterna nog eller ”inte sysslar med tillräckligt fin kultur”.
Genom att skapa förutsättningar för att kunna skapa kultur och behandla utövarna med respekt kan vi på Åland få fram en ny gyllene generation. En generation kulturarbetare som kan göra Åland vida känt runt om i världen.

Otto Johansson