Den 1 april brukar tidningarna fyllas av mer eller mindre välformulerade aprilskämt. En klassiker är Västerbottens-Kurirens bilder på familjesidan där samma ”pappa” syntes på fyra olika bilder med nyfödda barn. Mest långlivat är kanske ändå Sveriges Televisions skämt där tv-tittarna lurades att tro att de kunde få färgteve med hjälp av en nylonstrumpa.
I år väljer flera rikssvenska tidningar att avstå från skämtandet. Orsaken är, skriver tidningen Journalisten, den stora spridningen av fejknyheter som cirkulerar på nätet. Mittmedia började redan förra året skära ner på aprilskämten i sina tidningar. Smålandsposten följer nu efter och motiverar sitt beslut med att en fejkad artikel kan få mer spridning än riktiga nyheter och att aprilskämten kan upplevas som en sanning.
Det beslut som tagits av flera nyhetsredaktioner i Sverige är kanske framförallt en markering mot avsaknaden av källkritik bland allmänheten. Samtidigt manar beslutet till eftertanke. I dag finns både oseriösa nyhetssajter och folk som är villiga att sprida deras artiklar, antingen av okunskap eller för att det gynnar deras agenda.
Därtill ifrågasätts så kallad gammelmedia flitigt. ”Fake news”, twittrar president Donald Trump gång på gång tills budskapet trummats in.
I tider när felaktiga fakta kan få global spridning på bara några minuter är det viktigt att minnas de grundläggarna frågorna i journalistiken. Vad har hänt och vem är inblandad? Var? När har det inträffat och varför?
Särskilt för större nyhetsredaktioner har den nya tekniken inneburit en utmaning. I direktsändningar finns ingen tid för källkritik. När det är skarpt nyhetsläge gäller det att vara först ut med informationen. När alla fakta så småningom är på plats har de första uppgifterna redan spridits och blivit en vedertagen sanning.
Dagens Nyheter skrev nyligen att Finland är bättre rustat än Sverige när det kommer till att stå emot falska nyheter, propaganda och desinformation. Tidningen hänvisar till den amerikanska tidskriften Foreign Policy som intervjuat Jed Willard, chef vid centret för globalt engagemang vid Harvard.
Willard anser att finländarna är bättre än genomsnittet på att tänka kritiskt. Orsaken ska dels vara den höga utbildningsnivån, dels att landet har lång vana av att hantera Ryssland. Dessutom finns hos regeringen en särskild strategi för att upptäcka och möta desinformationsattacker.
På Åland, liksom i andra små samhällen, kan ryktesspridning snabbt få fäste. Samtidigt har ålänningarna god koll på varandra. Det går snabbt att avslöja och dementera osanningar. Än så länge har vi dock varit förskonade från spridning av falska lokalvinklade nyheter. Troligen handlar det mindre om vår gemensamma historia med Ryssland och mer om det lilla samhällets transparens.
Vi på Ålandstidningen tror på våra läsares förmåga att sålla ut aprilskämt från övriga artiklar i tidningen. Även i tider av hotad vårjakt, avgående stadsrevisorer och vapentatueringar måste man få skratta lite.

Annika Kullman