Vi lever i en tid där hårda fakta är av högsta värde. Hur många är smittade? Hur många har testats? Vad kostar coronaepidemin samhället? Hur många permitteras? Vi vill ha – och behöver – fakta. Men vi behöver också medmänsklighet och värme. Omtanke och kanske en digital klapp på kinden.
När det blåser som hårdast är vikten av ett mjukt och snällt samhälle stor. Och nu ser vi hur ålänningar återigen sluter upp för att hjälpa. Facebookgrupper vars syfte är att stöda blödande restauranger och andra näringar startas och lockar tusentals, högskolestuderande blivande lärare som nu är hemma på Åland vill hjälpa distansstuderande elever, stödgrupper för bland andra vårdpersonal och äldre startas upp och Röda korset får fler frivilliga som vill hjälpa till. På individnivå finns det mycket att göra, och alla kan göra något.
De flesta större företag väljer att inte betala ut dividend, vissa sänker sina styrelsearvoden och bolagsstämmor med snittar och bubbel är långt borta just nu.
Krafttag behöver tas på många håll, ekonomiska och medmänskliga.
Vi minns Alfrida, och hur Åland då slöt upp för att hjälpa. Nu händer det igen. Åland är ett föredöme när det kommer till att hjälpa andra. Det här ska vi hålla fast vid och utveckla.

Det är en orolig tid, och oro skapar frustration. Det är lätt hänt att fingrarna slinter på tangenterna när man sitter hemma på sin kammare och dagarna går långsamt. Det är lätt hänt att ens egen oro gör att man vill kontrollera andra. Och det sker också, mitt bland allt det fina.
Att ringa lantrådet för att skvallra om att kansliminister Harry Jansson (C), som har suttit i karantän efter en resa, har setts på Kantarellen, eller att lägga upp info på Facebook om att solbrända personer har setts på stan skapar bara negativitet som inte leder till något gott.
Vi sitter alla i samma båt. Vissa är mer oroliga än andra och vissa har större anledning att vara det. Men i oroliga tider behöver vi, som lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger vid varje presskonferens, hålla huvudet kallt.
Att sprida ytterligare oro leder inte till något positivt. Det gäller självklart media och politiker men det gäller också allmänheten.
Ja, man kan ha sett någon över 70 röra sig ute i grupp. Ja, man kan ha sett en politiker i självkarantän besöka en butik. Och ja, återvändande ålänningar som har varit på resa kan ha synts på stan. Vi har självklart alla skyldighet att följa de regler och förmaningar som finns, men vi kan inte ta ansvar för andra än oss själva. Lita på att du gör rätt, och släpp det du inte kan påverka.
Lägg i stället energin på att hjälpa. Ring någon du inte har ringt på länge. Fråga grannarna om de behöver hjälp att handla. Gör det som just du har möjlighet att göra. Om vi överlämnar åt politiker och myndigheter att leverera den fakta vi behöver så kan vi andra fokusera på omtanke och att värna om varandra.

Petra Dahlgren