En kvinna i klarröd morgonrock springer tvärs över vägen innan hon ansluter sig till en liten folksamling som har samlats i närheten av motorbanan i Vessingsboda, Lemland. De gör åkarbrasor för att hålla värmen, söndagsmorgonen den 16 maj är gråmulen och kylig. 

Fotografen Tiina Tahvanainen sitter på taket på en vit skåpbil, framför sig har hon en kamera på ett stativ. Om bara en liten stund ska hon förverkliga den där bilden hon drömt om så länge – den med ett kalhygge och hundra nakna kvinnor som i morgonljuset långsamt vandrar ut bland ensliga kvarlämnade träd och spirande tallplantor. 

– I går var jag här för att stega ut området. Jag försökte visualisera hur mycket utrymme som behövs för hundra kvinnor, men det var inte helt lätt, säger hon.

Det har gått två veckor sedan Tiina Tahvanainen började bjuda in kvinnor till en låst grupp på Facebook. I den berättade hon om fototillfället och att den som ville var välkommen att delta. Medlemmar i gruppen har i sin tur bjudit in vänner, kollegor, familjemedlemmar och grannar. Efter bara en vecka har redan närmare 80 personer meddelat att de kommer, några dagar senare är antalet uppe i 109. 

Någon frågar om det är okej att vara med även om man har handen bandagerad, en annan vill veta om stora färgglada tatueringar passar in i bilden. 

”Varendaste kvinna passar in”, får de som svar. 

Inte alla inbjudna känner sig bekväma med att fotograferas nakna, och några är uppbokade med andra åtaganden den här söndagen, men lyckönskningarna haglar: 

”Kör så det ryker!” 

”Det kommer att bli vackert.”

Och nu är alltså stunden inne. Två minuter i nio låter kvinnorna kläderna falla till marken och gruppen börjar röra sig framåt. Vissa går med försiktiga steg, andra med målmedvetna kliv men ingen tvekar. Tiina Tahvanainen ropar ut instruktioner. 

– Håll linjerna och akta tallplantorna, de är nyplanterade. Ni får gå precis hur ni vill bara ni går långsamt. 

En eftersläntrare kommer springande och förenar sig med de andra. En bit in på kalhygget stannar de. Står där med blickarna riktade framåt och armarna hängande utmed sidorna. Det enda ljudet som bryter tystnaden är surrandet från en drönare som filmar det hela ovanifrån. 

Tiina Tahvanainen tar sina bilder och även om själva fotograferingen är över på några minuter rymmer tiden mycket för den som är på plats – mod, glädje, frihet och gemenskap, men också en känsla av att det här är en högtidsstund som de inblandade både framför och bakom kameran sent ska glömma.

Den yngsta deltagaren är bara något år gammal, den äldsta 80 fyllda. En i gruppen berättar efter fotograferingen att hon i mars flögs akut med helikopter till Åbo och fick en stent inopererad. Hon är här i dag för att fira, ”för att livet känns viktigare nu än tidigare”. 

Någon ser fototillfället som en politisk manifestation för miljön och mot en sexualisering av kvinnokroppen. En nybliven mamma drar paralleller mellan växtkraften i naturen och att skapa ett liv inom sig. En annan kvinna säger att hon aldrig varit bekväm med att visa sig naken inför andra men att hon efter mycket funderande tog mod till sig nu eftersom det kändes som ett tryggt sammanhang. Fler kvinnor än en säger att de mer än gärna är med på en liknande fotografering igen.

När deltagarna vinkat hej då är det som att luften går ur Tiina Tahvanainen. Hon är rörd och glad och trött, allt på samma gång. Bakom den här bilden ligger månader av förberedelser – viktiga pusselbitar har till exempel varit att få markägarnas tillstånd och att kolla upp vilka regler som gäller kring nakenhet i den här typen av miljö.

– Det här var mitt livs viktigaste fotografering, ingenting fick gå fel, säger hon.

Tanken var att bilden med de hundra kvinnorna skulle sluta cirkeln i hennes fleråriga projekt. Men en av deltagarna som dröjer sig kvar efteråt föreslår att gänget ska sammanstråla igen i framtiden, inte på ett kalhygge utan i Esplanaden i Mariehamn.

– Det kan nog hända att det blir en fortsättning i någon form – för hur ska jag kunna sluta efter det här? säger Tiina Tahvanainen.

>> Ny utställning Galleri Skarpans

”Women Trees”

Av: Tiina Tahvanainen

Vad: Fotografier

Var: Galleri Skarpans

Visas: Den 1 juli till den 31 juli

Vernissage: Den1 juli klockan 13.00-16.00

Övrigt: Konstnären kommer också vara på plats lördag 3 juli klockan 13.00-15.00

Tiina Tahvanainen hyllar kvinnor och träd

Tiina Tahvanainens nya utställning ”Women Trees” har i dag vernissage på det nyöppnade Galleri Skarpans i  Kvarnbo, Saltvik. Konstnären har jobbat med utställningen i fyra år.

– Att vara i mål efter så länge är omvälvande.

Svartvita tavlor av nakna kvinnor och träd pryder väggarna inne på Galleri Skarpans. Det första fotografiet togs för fyra år sedan, och det allra sista den 16 maj i år.

– Det är första gången jag har låtit en utställning växa fram. Allt har fått tid för att mogna och förändras, säger Tiina Tahvanainen.

Hon berättar att idén först var att visa kärlek till skogen.

– Nu handlar det om mod, kraft och gemenskap. Det har blivit viktigare och mer betydelsefullt.  

Leila Cromwell-Morgan Lönnroth är glad över att öppna det nya galleriet med Tiina Tahvanainens utställning.

– Jag älskar utställningen, om hud och bark och hur vi är en del av naturen. 

Lång process

Inne i galleriet spelas en dramatisk symfoni av Erik Satie. Musiken kommer från en bildskärm där en video av de hundra kvinnorna som går ut på kalhygget spelas om och om igen. Hülya Tokur-Ehres har filmat videon, ett komplement till Tiina Tahvanainens fotografi på  hundra kvinnor som står ute på ett kalhygge. 

– Musiken och videon passar bra. Jag är nöjd och lycklig, säger Tiina Tahvanainen.

Inspirationen till att fotografera träd tillsammans med kvinnor kom ursprungligen från en gammal tysk bok med vintagebilder av kvinnor i träd.

– Det sådde ett frö. Jag tog det och gjorde om det till någonting eget, säger konstnären. 

Hon ville fotografera kvinnor som själva hade en stark relation till skogen.

– Jag själv har alltid fascinerats av björkskogen, som representerar fruktsamhet.

Till en början fotograferade hon enskilda kvinnor. Sedan började hon avbilda mindre grupper.

– Det började med att jag fotograferade sju kvinnor. Det var starskottet för att jag skulle våga ta klivet till att göra en större grej. 

Att fota just hundra kvinnor kändes passande i och med Åland 100. Med hjälp av en privat Facebookgrupp samlade hon ihop kvinnor.

– Jag trodde först att det högst skulle bli 30, 40, max 50 kvinnor. Efter en vecka var det ungefär 90 stycken, och vi blev till slut hundra. 

Hon beskriver det som en stark upplevelse.

– Det var omvälvande. Det är svårt att sätta ord på. 

Hon hoppas att utställningen kan förmedla lite av det hon själv har upplevt under skapandet till betraktaren.

– Man önskar alltid att man kan ge någon slags upplevelse. Jag trodde inte att jag skulle ha mod att göra bilden av hundra kvinnor, och många trodde inte att de skulle ha mod att vara med. Att fömedla lite av det modet skulle vara fint. 

”Jag har gjort allt”

Att ett arbete som pågått i fyra år nu är klart frambringar starka känslor.

– När jag kom hit i morse grät jag. Jag har gjort allt, och det kunde inte ha gått bättre. 

Hon känner mycket tacksamhet gentemot alla som har deltagit.

– Jag är stolt och tacksam över att få öppna det här utrymmet och över alla kvinnor som har velat vara med. Det känns stort.

Utställningen pågår till den 31 juli.