För 50 år sedan tog Ingvard Liewendahl initiativ till att bilda Mariehamns ungdomsorkester. Han fick inspiration från bland andra Närpes skolmusikkår och från besökande orkestrar. – Ingvard började från scratch. Han hade bara spelat lite trummor i skyddskåren före det här, säger Krister Norrgrann som själv under nästan två årtionden var orkesterns dirigent.Men även efter det att Liewendahl lämnat över taktpinnen fanns han närvarande på flera sätt. Han kom till exempel på alla vårkonserter.– Han brann verkligen för det här. Han var, liksom Krister, en stor eldsjäl och sådana behöver vi, säger nuvarande dirigenten Åke Hillar. Genom åren har dirigentskapet växlat och generationer av trä- och bleckblåsare samt slagverkare har löst av varandra i raderna. I mitten av 90-talet var medlemsantalet som störst. Då fanns en A-, B- och C-orkester och dessutom en nybörjargrupp. – Vi var runt 200 personer ett tag, det var mäktigt, minns Åke Hillar. Ändrade förutsättningarPå den tiden hade orkestern 30 Medistimmar i veckan som användes för att avlöna de olika instrumentlärarna. I dag har orkestern 60 motsvarande timmar per termin, och det hålls inte längre veckovis undervisning i mindre grupper. Till skillnad från tidigare tas heller inga nybörjare in, men via Ålands musikinstitut (ÅMI) får man ändå in nya medlemmar. – När eleverna gått en eller två terminer vid ÅMI kan de börja i orkestern där och därefter kan de börja i ungdomsorkestern, säger verksamhetsledaren Edward Furbacken. En gång i veckan träffas orkesterns 30 medlemmar i Strandnäs skola för samövning. Där sitter mellanstadieelever sida vid sida med medelålders musikanter. Eller som ordföranden Iréne Liljegren konstaterar i den nyutgivna historiken (se artikel är intill): ”Med musiken som gemensam nämnare har vi getts tillfälle att umgås med olika människor i olika åldrar med mycket olika erfarenheter och bakgrund”.Flera generationerNorrgrann, Furbacken och Hillar är överens om att det breda åldersspannet bland orkesterns medlemmar är något positivt. De yngre har äldre förebilder att se upp till och lära av, medan de mer rutinerade får möjlighet att visa de yngre hur roligt det är att spela tillsammans. – Det är en styrka och det har det alltid varit, säger Krister Norrgrann. Edward Furbacken håller med:– Det som gör musiken unik är att det inte spelar någon roll om man är elva år eller 75. Spelar man så spelar man. Själv började han spela saxofon som tioåring och valde senare, liksom flera andra som fostrats i orkestern, att satsa på musiken som yrke. 2014 började han som verksamhetsledare i ungdomsorkestern.– Jag funderar ibland på varför inte alla börjar spela när det är så sjukt kul, säger Edward Furbacken.Stärker samhörighetenUngdomsorkestern har alltid varit en resande orkester. Den första långresan gick till New York 1985. Efter det har man besökt Italien, Tjeckien, Kroatien och Frankrike – bara för att nämna några länder. – Att resandet är viktigt har med samhörigheten att göra. Gruppen lär känna varandra på ett helt annat sätt än den gör när den repar ihop och sedan skiljs åt. Det är också ett kulturellt utbyte i den meningen att de lär sig mycket om platserna vi besöker, säger Åke Hillar. De har alla många starka minnen från sin tid i Mariehamns ungdomsorkester. Men Åke Hillar vill också gärna lyfta fram de som är aktiva i Mariehamns ungdomsorkester just nu.– Barnen i orkestern har lyft sig något otroligt under det här året. Att vi kan göra det vi gör är en bragd med tanke på hur få vi är i dag. BlandverkPå söndag hålls den traditionella vårkonserten på Alandica med gästspel av ÅMI:s orkester. I samband med konserten uppmärksammas också 50-årsjubileet. Det blir mestadels för orkestern ny musik, bland annat bjuds det på Miramarvalsen i nytappning, men även några musikaliska tillbakablickar. – Vi gör också ett blåsorkesterverk av Steven Reineke som inte är helt lätt. Det är en del taktartsbyten och modulationer som har tagit sin tid men nu gör vi det med fin finess, säger Edward Furbacken. 

Annika Kullman