– Jag har länge tänkt på Isa Hällström, och det är många som nämnt henne för mig, så jag tog kontakt och frågade om hon var intresserad av att ställa ut och det var hon, säger Olivia Sarling som driver Galleri Skarpans tillsammans med Ella Grüssner Cromwell-Morgan och Martin Cromwell-Morgan på Kvarnbo gästhem.
– Jag åkte hem med Isa till hennes hus och så valde vi tavlor. Jag höll fram dem och hon sa ja eller nej.
Resultatet är en retrospektiv över Isa Hällströms måleri från 1980-talet fram till början av 2020-talet då en stroke satte stopp för målandet. Åtminstone tillfälligt.
– Jag är inte klar med målandet. Det kommer att bli mer, säger Isa Hällström när vi ses på galleriet inför torsdagens vernissage.
Trädstudier
Väggarna domineras av träd, klippor och studier av nakna kroppar.
– Jag är tokig i att måla träd. Stammarna, grenarna, löven. Jag kallar dem för trädstudier.
De skira akvarellerna påminner snarare om porträtt av individer än naturstudier.
– Jag har en dröm om att kvista av ett träd så det blir helt naket, och sedan måla det chockrosa. Tänk vilken upplevelse att stöta på det ute i skogen, säger Isa Hällström och ler förtjust.
Lust och humor är lika viktiga verktyg för henne som pensel och färg. Hon har fysiska minnen kopplade till målningarna. Minns hur det kändes att vara på de olika platserna där motiven kom till.
Många utställningar
Isa Hällström har skapat bilder under hela livet, både som lärare och som konstnär. Hon har undervisat på Ålands folkhögskola och i Bild & formskolan i Mariehamn och hållit otaliga kurser i akvarellmåleri både vinter och sommar. Hon började ställa ut med Ålands konstförening på 1970-talet, har deltagit i ett 40-tal samlingsutställningar i Norden och Italien, och haft ett tjugotal separatutställningar.
Genom åren har hon målat i de flesta tekniker, men akvarell är hennes favorit.
– I akvarell jobbar färgen själv. Man kan vicka lite på pappret och låta vattnet flyta ut i pigmenten. Det är befriande att inte ha full kontroll.
Våga lite
Det gäller att våga i sitt skapande, det har hon lärt ut till sina elever också.
– Man kan gott låta färgen bli lite för stark. För mig kommer färgen först. Det behöver bara likna lite grand. Jag eftersträvar inte realism.
Utställningen ”Jag går bredvid” öppnar med vernissage torsdag kväll. Utställningen visas sedan till den 19 april.