Karin Berglund njuter av Åland i mörka november
Men det finns mycket ork kvar. Hon har två nya bokprojekt på gång. Det ena vill hon inte berätta om ännu men det andra har fått klartecken från förlaget.
-Det blir en bok med intervjuer med landskapsarkitekter och konstnärer, om deras arbeten och trädgårdar. Det är ett ganska begränsat projekt så det ska inte behöva ta så mycket tid, säger Karin Berglund.
Betydligt mer tid, närmare bestämt sju år, tog det för henne att skriva den senaste boken om Carl von Linné som kom ut 2007.
-Men jag är väldigt glad att jag gjorde den-och att jag fick lov att göra den, säger hon och tillägger leende:
-Den blev väldigt fin. Vi fick ha med precis så många illustrationer vi ville.
Vill göra mera Linné
Karin fullkomligt lyser när hon beskriver arbetet i biblioteken. Allt var nytt och så oerhört spännande. Hon fick bläddra i böcker från 1600-och 1700-talen och välja ut precis de bilder hon ville ha.
-Den. Och den. Och så den och den, säger hon och pekar med fingrarna på bordet.
Även om många bilder kom med blev många också över.
-Jag har lust att göra en liten bok till, säger Karin nästan viskande.
-Det skulle vara kul att samla allt han skrivit om trädgårdar och odlingar. Han har ju skrivit jättemycket om detta.
Som konsthistoriker ser hon väldigt många ingångar till berättelserna, eftersom trädgårdar är en del av konsthistorien.
-Och så är jag ju nyfiken!
Först i dagspressen
Karin kunde egentligen ingenting om trädgårdar när hon började sin karriär som trädgårdsskribent på 1980-talet. Hon var journalist och jobbade som ekonomireporter på Dagens Nyheter i Stockholm.
Tidningen skulle börja med trädgårdsreportage och Karin, som skrivit om handeln med baslivsmedel och bestämt sig för att börja odla egna grönsaker, nappade.
Och givetvis skrev Karin om det ekologiska.
-Det var ju fånigt då, men nu har man svårt att tänka sig något annat, säger hon.
Karin var en av de första som skrev om trädgård i dagspressen. Annars hittade man bara trädgårdsreportage i veckotidningar och månadsmagasin, då skrivna av folk som inte var journalister.
-Det var en väldig skillnad. Det blev annorlunda när man behandlade det som reportage, säger hon.
Återerövrar sin trädgård
I dag är Karin pensionär. Hon bor i gamla Mölndal söder om Göteborg i ett vitt litet hus från mitten av 1800-talet tillsammans med sin katt. Husen i området är kulturskyddade och tomten inte större än 600 kvadratmeter.
När Karin köpte huset hade det legat öde i många år. De enda växterna som finns där sedan gammalt är syrener-som är högre än det två våningar höga huset-och ett jättestort päronträd.
Trädgården har hon skött med vänstra handen de senaste åren, Linné har fått all uppmärksamhet. Men trädgården är fin, säger Karin. Och nu ska hon återerövra den med nya planteringar. Som hon givetvis planerat själv.
Inte dåligt samvete
Trädgården handlar om ett skapande, menar Karin. Och det finns väldigt få ställen i livet där man kunskapsfritt kan skapa utan att bli bedömd eller recenserad.
-Trädgården är en frizon där man kan skapa helt enligt eget huvud. Det bör inte vara konkurrensutsatt. I grunden är det ett privat område där man får göra vad man vill.
Men. Visst har folk åsikter om grannens trädgård. Visst jämför man. Och tanterna i Karins grannskap är inte bättre. De brukar påpeka att hennes trädgård inte alls ser ut som i böckerna.
-Men jag bryr mig inte. Det beror ju på att jag inte har tid.
Älskar mörka november
Ålandstidningen träffar Karin Berglund när hon är på Åland för att föreläsa för Ålands trädgårdsförening. Det är första gången Karin besöker vår ö och hon vill absolut komma tillbaka.
-Här är fantastiskt!
Ute är det mörk november. Regnet hänger i luften och det är kallt. Men det har Karin inget emot.
-Fast jag vet att det är snudd på perverst.
Karin älskar ljuset, fukten, dimman. Hon njuter av den svarta jorden, de brandgula löven som ligger på marken och den lysande ormbunken. Hon gläds åt julrosens knoppar och de röda bären som finns kvar på träden. Den allra sista rosen som hänger kvar på sin kvist.
-Det handlar om ett förhållningssätt. Om att vara tillfreds med sin trädgård och välja vad man tittar på, säger hon.

Sandra Widing