Loppissäsongen står i full blom och vart man än vänder sig på Åland ser man skyltar om loppmarknader. Till sommaren brukar även höra några auktioner. I dagens artikel får du tips om vad som just nu kan köpas för en billig penning och vad du kanske ska undvika om du vill fynda.
   Loppistrenden har utvecklats och bland stånden finns ofta mer eller mindre professionella handlare som åker runt till olika marknader. Deras varor är noga kontrollerade och säljs till höga priser. Vill du fynda på loppmarknader ska du välja de tillfälliga stånden där välgörenhetsorganisationer och föreningar samlat in saker till försäljning eller loppmarknader där en husägare tömmer inför en flyttning eller liknande.
Övervärderat porslin
Loppmarknadsutbudet är på Åland oerhört varierat. Det finns loppisar som erbjuder hela och rena objekt till bra priser och det finns loppisar som närmast känns som skräpkammare med oförskämt höga priser. På en loppmarknad ska man inte behöva betala antikaffärspriser. Särskilt finskt porslin och konstglas har oskäligt höga priser på många marknader.
   Vill man samla på just porslin är det bra för plånboken att inte vara nationalistisk eller inställd på inhemsk produktion. Arabiaporslin är för tillfället övervärderat. Det man kan fynda när det gäller Arabia är fabrikens samlartallrikar som blivit totalt ute.
   När årstallrikserien började utges 1976 lyckades man trissa upp priset på den första tallriken. Den kostade då 650 mark i antikhandeln. I dag kan man köpa tallrikarna för en eller ett par tior. Det billigaste jag stött på är den första tallriken för sex euro på en loppis! En avskräckande värdeminskning! Just därför är det kanske just års- och jultallrikar man ska köpa just nu. Förmodligen blir de aldrig så populära som vid utgivningen, men både Arabias jultallriks- och årstallrikserie är egentligen riktigt fina konstnärligt sett. Är man händig kan man fälla in tallrikarna i ett kaklat badrum och skapa något verkligt udda och dekorativt!
Billigt utländskt
Utländskt porslin är alltid billigare än inhemskt och särskilt det tyska Bavariaporslinet är absolut undervärderat här i dag. Att dricka kaffe ur en jugendkopp från en tysk fabrik kan vara en njutning som är minst lika stor som då man har en gammal Arabiakopp i handen. Det fina i kråksången är att den tyska koppen kostar en bråkdel i jämförelse med den inhemska.
Om man inte har så mycket pengar, men vill börja samla på ett särskilt objekt är askkoppen utmärkt. I och med att rökandet tack och lov förpassats utomhus har behovet av askkoppar minskat. Loppisarna svämmar över av dem och de kostar inte mycket. Bland askkoppsproduktionen kan man hitta verkligt högklassiga produkter. Alla de kända glasbruken tillverkade dem och det kan vara roligt att söka efter just deras produkter. Oftast kostar de bara ett par euro. Askkoppen har blivit så avskydd så att till och med Arabiaproducerade är billiga.
I en av de inledande artiklarna i serien skrev jag om kvicksilverglas, eller så kallat fattigmanssilver. Ännu på 1980-talet var det höga priser på det, men i dag kostar dessa silverglänsande glasföremål inte många euro. Fyndläget på dem kvarstår verkar det som! Personligen tycker jag att de är fascinerande i sin kitschighet.
Väggur
Väggur var ännu för 20 år sedan eftertraktade. I dag verkar det som om inredningsidealet inte tillåter dessa pjäser. Ett ”örnur” kunde förr på auktion kosta mer än tusen mark, medan det i dag går att köpa för några tior om man har tur. De nyrennäsansinspirerade fodralen med svarvade knoppar och snidad dekor är inte något som de yngre generationerna verkar falla för. Dessvärre har de stramare vägguren från 1900-talet även fallit i onåd.
   Urverken är ofta av yppersta kvalitet. Själv har jag nyligen hängt upp ett stramt väggur i ek från 1930-talet i vardagsrummet, inköpt för tjugofem euro på loppis – och det går som en klocka! Köpläge!
   Etsningar från början av förra seklet av mindre kända konstnärer  är prismässigt undervärderade i dag. Gillar man Stockholm är det lätt att hitta oerhört fina vyer från staden etsade av kunniga grafiker för någon tia. Vill du däremot ha en Zorn-etsning på väggen är det tresiffriga belopp som gäller.
Möbler
Beträffande möbler finns det många fyndmöjligheter. Särskilt spegelbyråer, pigtittare och toalettbyråer går att fynda. Under första halvan av 1900-talet var byrån med tre lådor, ett sidoskåp, en slipad spegel infälld i en bred träram flankerad av två mindre skåp med färgat mönstrat glas vanliga. De var omtyckta sängkammarmöbler som ännu på 1970-1980-talen betalades bra på bondauktioner i landskapet. Idag kan de köpas för några tior och detsamma gäller andra spegelmöbler.
Andra möbler som man numer kan fynda för en billig penning är de ofta vackert utsmyckade utdragssängarna. Särskilt de som saknar lock – som aldrig använts som soffor utan som varit uppbäddade – kan man fynda för några tior.
   Linneskåp som däremot för fyrtio år sedan ratades på auktioner är i dag eftertraktade och kan sällan hittas till fyndpris.
   Sammanfattningsvis kan man säga att det som är otrendigt kostar mindre än det som är inne – ett ganska självklart faktum. Genom att strunta i vad som är på modet och i stället gå efter sin egen smak och magkänsla kan man göra verkliga fynd på auktioner och loppmarknader. Har man dessutom utrymme kan man faktiskt köpa på sig det som i dag är ute för nästan ingenting som en investering! Många spår att 1800-talets snirkliga nystilar som det senaste halvseklet avfärdats har en lysande framtid i morgondagens inredningsideal.

Fotnot:
• Den Tyska regionen Bayern är ett område där en mängd tyska porslinsfabriker uppkom under 17- och 1800-talet. Många av dem använde sitt fabriksnamn i stämpeln, medan andra bara stämplade sin produkt ”Bavaria”. När porslinet endast märkts ”Bavaria”, så är det oftast fråga om en billig massproducerad framställning. Stämplas Bavariaporslinet också med en fabriksstämpel, så rör det sig om högre kvalité. Bavariastämpeln användes endast i regionen Bayern, men hade ungefär samma funktion som stämpeln ”Made in Germany”.
• Mark användes som Finlands valuta tills euron infördes 2002. En euro motsvarar cirka 6 mark.

Kjell Ekström