Mikael Levander från Ulricehamn har ett stort intresse för släktforskning.

– Jag har följt mina anor tillbaka så långt det går. På pappas sida till tidigt 1500-tal och på mammas sida till 1470-talet. Jag har drygt 13.600 personer i mitt släktträd och får nog några tusen till innan jag är färdig, säger han.

En del av släkten kommer från Åland.

– Jag har många släktingar från Lemland och även en del från Lumparland och Vårdö. 2019 började jag fotografera gravarna på Lemlands kyrkogård.

Tanken på ett större dokumentationsprojekt fanns med honom redan då. Planen var att fotografera alla gravar på Åland under 2020. Men coronapandemin försvårade resor mellan Sverige och Åland förra sommaren.

– När jag inte fick komma hit började jag i Ulricehamn i stället.

Han tog minst 17.000 bilder på cirka 10.000 gravar i sin hemkommun. Fotografierna och informationen på gravstenarna lägger han upp på flera olika webbsidor för släktforskare, bland annat Geneanet, Gravstensinventeringen, Find a Grave och Billiongraves.

– Det finns fler personer som håller på med det här, men det är inte många som gör det så här omfattande. Jag arbetar systematiskt för att få med varje del av kyrkogården och alla gravar.

Äldre gravar på Åland

På Åland räknar Mikael Levander med att projektet blir ännu större än i Ulricehamn. Dels bor det cirka 5.000 fler personer på Åland, dels tror han inte att man avlägsnar äldre gravstenar på Åland i samma utsträckning som man gör i Sverige.

– Generellt sett hittar jag lite äldre gravar här, säger han.

För några veckor sedan var han på Åland och fotograferade i Lumparland, Eckerö och Jomala. Han tar ofta flera bilder av samma gravsten, för att vara säker på att kunna tyda all information.

– Jag tog ungefär 4.000 bilder den första vändan.

Sedan kom han tillbaka till Åland för en andra omgång. Han kan inte bedöma exakt hur lång tid dokumentationen av de åländska gravarna kommer att ta, men han hoppas hinna med fyra eller fem kommuner under vistelsen.

– Men det kändes lite tungt när jag kom in på Jomala kyrkogård och såg hur stor den är.

Ett ideellt arbete

Han räknar med att lägga mellan 5.000 och 6.000 arbetstimmar på det åländska projektet. Fotograferandet är det enkla jobbet. För att sedan mata in all information på fyra olika sajter krävs cirka 15-20 minuters arbete per grav vid datorn.

– Jag förstorar upp bilderna så att jag ser texten på gravstenen, som kan ha stått där i 150 år. Jag tar även hjälp av Håkan Skogsjös fantastiska böcker och Arkiv Digital.

Han har beviljats ett stipendium på 1.500 euro från Olof M Janssons fond.

– Det blev jag väldigt tacksam över. Pengarna täcker två resor till Åland, men sedan är de slut. Det här är ett ideellt arbete, men jag kommer att söka ytterligare medel för att finansiera resor, mat och boende.

Vad driver dig att göra det här?

– Jag vill ge människor tillgång till den här informationen digitalt. Det ska vara lätt att kunna söka efter sina anhöriga och sina anfäders släktingar. Många har emigrerat från Åland och även de som bor i USA eller som släktforskar i Sverige ska kunna hitta det här.

Ville veta mer

Mikael Levander tror att hans intresse för att söka sina rötter kan förklaras med att han inte hade någon större kontakt med, eller kännedom om, sin egen släkt när han växte upp. Hans pappa bodde på Åland och de träffades ibland när han var liten. Nu träffas de varje år. Hans mamma, som kom från Helsingfors men bodde i Sverige, klarade inte av att ta hand om honom och hans bröder. Två av sönerna placerades i fosterhem och den tredje sonen, som Mikael Levander inte träffade förrän i vuxen ålder, adopterades av en familj i Finland.

– Jag hade inte så mycket kännedom om min bakgrund, förutom om mina mor- och farföräldrar. Det gjorde att jag ville veta mer.

Förutom släktforskningen har han även sökt upp sin bortadopterade bror i Finland. När han ringde en kvinna, som enligt hans efterforskningar skulle kunna vara adoptivmamman, sade hon ”Det här samtalet har din bror väntat på i 40 år”. De träffades och sökte tillsammans, på Mikael Levanders initiativ, även upp broderns pappa.

– Så de fick också lära känna varandra och skapade en kontakt.

”En kulturskatt”

Han säger att han är en person som gör saker helhjärtat.

– Det blir inga hafsverk, utan det ska vara grundligt gjort. Nu har jag åtagit mig det här projektet och jag tänker genomföra det. 

Får du några negativa reaktioner på att du fotograferar gravar?

– De som har frågat vad jag gör har tyckt att det låter intressant. Jag har aldrig stött på någon som har haft bekymmer med att jag har fotograferat.

– Jag försöker undvika att fotograferna om någon står vid en grav, så att de får vara ostörda där. Jag är också väldigt noga med att ställa tillbaka allt på samma plats, om jag behöver flytta något för att se texten. Det är av respekt för den som ligger där.

Gravstenar är en kulturskatt, säger han.

– Men jag tror att det håller på att förändras. I dag bor man inte på samma plats som man alltid gjort. Man flyttar runt, och det finns kanske en tendens att fler och fler kremeras. Det här är ett sätt att bevara det historiska.

Gravstenarna berättar mycket, säger Mikael Levander.

– Mitt projektet blir en ögonblicksbild av det. Jag kommer inte att resa runt och leta nytillkomna gravar i framtiden.