Port of Kalmarnäs, torsdag, klockan 16.30. Tid och plats för vår rendez vous. Med nyinköpta broilerlår i väskan och all kamerautrustning redo kom jag som tredje person till Port of Kalmarnäs, vilken är hemmahamnen för Markus Landströms ”Mackes” Anytech. En åttameters rejäl smäcker aluminiumbåt utrustad med en 250 hk Yamaha utombordare. Den gör 49,9 knop, men i dag ska vi spendera cirka sju timmar i den svindlande hastigheten av cirka 2,5-3 knop. Adam Jansson är redan på plats och tillsammans radar de upp spöna i båten.
Vi backar ut från båthuset med snurran högt upptrimmad. Det är nästan slut på vatten i Slemmern efter flera dagars högtryck med högsommarvärme och ett hav i stiltje. I dag bjuder dock vädergudarna på en lätt bris på 4-6 m/s sydliga vindar och cirka 20 grader soligt väder. Förutsättningarna för bra fiske är de bästa. Vi puttrar sakta ut mot djupare vatten innan Macke drar på och vi förflyttar oss med god hastighet under Järsöbron ut mot öppet hav och trakten kring Resningarna. Samma område jag besökte en par dagar tidigare med tordmuleuppvaktning.
Då vi kommer fram till rätt område ska spöna riggas. Det är en process som kräver en del tid och kunskap. Macke håller rodret och Adam riggar. Vad som krävs är ett trollingspö och ett laxdrag i sista änden. Trollingspöet är som ett vanligt kastspö med räkneverk för antal meter lina som är ute och en broms man kan justera. Draget är ofta ett lätt skeddrag i plåt. För att få ner det lätta draget på lämpligt djup fäster man en blytyngd en bit in på linan. Vi laborerar med tyngder mellan 10 och 40 gram och når på så sätt olika djup för respektive bete. Efter det släpper Adam ut olika längder på linan innan han fäster paravanen på linan. Paravanen styr ut linan olika långt från båten sidledes beroende på hur mycket lina man släpper ut från båten. På det sätt kan man ha ett flertal spön med drag på olika bredd, djup och längd från båten så man täcker ett större område där laxarna kan hugga. Paravanen fungerar som en liten plastbåt med köl som drar ut linan till babord eller styrbord sida om båten. Då det hugger släpper ena fästet i paravanen och den blir hängande på linan. Båten fortsätter puttra framåt och laxen blir mer eller mindre sakta bogserad framåt med följden att den blir bakom båten. De som fiskar kan då välja mellan att ta in inget, ett eller flera av spöna för att minimera risken att laxen trasslar in sig i de övriga linorna. Vårt ekipage har tio spön framtill och två spön i aktern, så totalt tolv spön.
Det som är hyperintressant i trollingsammanhang är bottnens beskaffenhet. Söder om Eckerö och Hammarland varierar djupet kraftigt. Det är som en långsträckt oregelbunden hylla på bottnen där djupen varierar mellan cirka 200 och 50 meter. I brytningspunkten kan kallare vatten från djupet föra upp mat för småfisk till grundare områden. Där glider laxarna fram på relativt grunt vatten för att käka småfisken. I sin tur glider trollingbåtarna utmed samma sträcka för att fånga laxen med blänkande snygga drag av olika märken och fabrikat.
”Laxstjärten ska vara het enligt alla” säger Macke på vägen ut. ”Men vi har aldrig fått något där, så det är nog bara snack”.
Laxstjärten är just en bottenformation som man ser utritad på ekolodets djupnivåer. Själva formen på djupkurvan ser ut som en laxstjärt. Vi börjar vara färdigt riggade och sätter kurs dit våra kloka fiskehjärnor säger att det ska vara bäst i dag med alla förutsättningar beaktade. Vår plan är att hålla oss lite norr om skiftningen i djupet. Efter ett tags puttrande närmar sig en finsk trollare oss. Vi justerar kursen lite för att ta hänsyn till dem och fortsätter. Plötsligt noterar vi att de gjort en rätt kraftig kursändring och vi blir delvis utprejade. Det är viktigt att inte korsa varandras vägar och i princip gäller högerregeln även här. Plötsligt gör de ytterligare en ändring av kursen och vi tvingas ut på djupare vatten. Det osar besvärjelser från Adam. Jag som hade uppfattningen att han inte kunde någon finska alls får mina förutfattade meningar helt på skam. Karln pratar ju i det närmaste flytande! Intressant, vem kunde tro att trolling i 2,7 knop även kunde erbjuda språkdusch!?
Mot djupare vatten bär det och plötsligt: ”FIIISK!”.
Adam, som sitter vid spakarna, ropar. Macke rusar upp. Tar i hastigheten fel spö, byter snabbt och börjar kämpa mot besten. Den drar iväg linan så det sjunger i rullen. Precis som på film. Macke kämpar och börjar drilla in. Adrenalinet är på hög nivå. Alla sinnen är skärpta. Försiktigt kämpar Macke på. Han ger och han tar. Men plötsligt: Helt lugnt – ingenting. Laxen har släppt utan att ens bry sig om att förklara vare sig varför eller hur han släppte taget om draget. Det är bara att veva in resten av linan, koppla på paravanen igen och fortsätta. Trots viss besvikelse var ett hugg ändå bättre än Adams mentala förväntningar inför vår fisketur. Har man inga höga förväntningar blir man inte heller så besviken utan positivt överraskad varje gång verkligheten överträffar förväntningarna. Macke, som uppenbarligen är en mycket positiv person säger ”Jäklar va kul! Det finns fisk i sjön! Nu är vi på gång!”.
Kort därefter, ett nytt hugg! Adam som är i särklass bäst på att hålla koll på spöna ropar ”FIIISK!” igen. Macke tar rätt spö och laxen hoppar en, två, tre gånger! Laxen drar iväg med linan så det sjunger om spöet och rullen. Vi kämpar och drar och släpper och drar. För det är vi nu! Hela teamet kämpar som en person. Båten ska föras i rätt hastighet åt rätt håll. Vissa spön skall in. Objektivet ska bytas och så vidare. Tillsammans drillar vi in laxen meter för meter mot båten. Två meter in, en meter tillbaka. Laxen lugnar sig, inga flera hopp. Den kommer jämsides med båten. Macke vevar försiktigt, Adam förbereder håven och jag filmar. Ur det svarta djupet kommer en silverglänsande svart stock med huvud, fenor och stjärt in i den vida håven och vips så är laxen i båten.
De tre musketörerna jublar! Lyckan ser inga gränser. En vacker åttakilos blänkande lax är i fören hos en hyperglad Macke! ”Kala kiinni” som finnarna brukar ropa över vhf:n. Två hugg och en i båten. Underbart!
Vi kollar gps:en var det högg. Båda gångerna vid Laxstjärten. Vi kan bara tacka den finska båten som fick ut oss på djupare vatten. Laxstjärten är verkligen het i dag.
Vi fortsätter och lägger ut krokarna på nytt. Vi betar av samma område i stora svängar och lyckas få ett, två tre hugg till som alla släpper.
Jättenöjda med fem hugg och en i båten styr vi kosan puttrandes hemåt. Visst skulle det vara kul med en till som avslutning men det är bra så här. Vi ska bara över ytterligare en bottenformation som kallas Knölarna innan det är slut för i dag. Macke, som har uppfattat att vår mentala tidsgräns var passerad för en stund sedan föreslår att vi tar upp. Det är ändå arbetsdag i morgon. ”Bara lite till, tills vi är helt förbi Knölarna” föreslår jag. Jag har just bytt till mitt mest ljuskänsliga objektiv och använder det som ursäkt. Det är så svårt att sluta. Vi passerar Knölarna och tiden är ute. Jag styr medan Macke och Adam börjar nedmonteringen av alla spön. Plötsligt ser jag något i Adams blick där han står och håller det första spöet för att börja veva in. Ögonen är stora som tefat och utrycker förvåning, skräck och glädje – allt samtidigt. Spöet rycker i luften. Laxen högg! Just i det ögonblicket som han börjat veva in får han känna ett kraftigt ryck! Jag svänger mig om och ser en stor best kasta sig högt högt upp i luften cirka 70 meter bort. Den glänser gyllene i reflektionen från dagens sista solstrålar. ”FIIISK!” ropar Adam, som inte kan hejda sig där han själv står med spöet i hand. Det sjunger i spöet och rullen, men till skillnad från de övriga gångerna fortsätter sången. Detta är en kämpare. Han drar ut linan, Adam släpper ut, drillar in, släpper ut. Just nu vinner laxen. Han är kanske 200 meter bort och kampen har bara börjat. Laxen går på djupet. Kampen fortsätter. Adam börjar ta in på laxen och den närmar sig båten. 100 meter, 70, 50. Macke gör sig beredd med håven. Laxen tar nya tag, 70 meter 100... kampen fortsätter. Sakta men säkert börjar Adam få besten närmare båten. Det känns som om jag är med i Hajen 1-filmen då vi slutligen har den stora besten längs med skrovet. Ska vi lyckas få in den i håven, i båten? Jaa! Efter över en timmes kamp är det stora vidundret från havets mörka djup äntligen ombord på båten! Solen har gått ner. Vi är vid Kobba Klintar och dagens upplevelse är total. ”Det fränaste laxfisket jag varit med om!” utbrister Macke då adrenalinnivån sakta börja komma ned till mer normala nivåer.
Glada i hågen tar vi in alla spön och sätter kurs tillbaka mot Port of Kalmarnäs, dit vi når vid ettiden. Vid tvåtiden på natten efter vi har rett upp fisken och jag nått Tjudö med en hel filé från en 9,35 kilos lax skickar jag en tacksam tanke till de två andra musketörerna efter en lugn, spännande och upplevelsefylld tur söder på Åland.
Text och foto: Daniel ”Laxtrollarwannabe” Eriksson
Dragen
Adam: Salomon King
Macke: Ismo Mag